I projektet “The Paper dress” var målsättningen att utforska och exemplifiera cirkularitet från ett designperspektiv med ett slutresultat som andas mode och innovation. Ambitionen kan sammanfattas som “to increase the interest in circularity by showing a bold showpiece in an unexpected material and technique, with a non-conventional usage”.
Målsättningen uppnås genom att skapa ett showpiece-plagg utifrån cirkulära designprinciper som visar att hållbar design inte behöver göra avkall på designuttryck. Extra intressant blir det när ett cirkulärt tänk lyfts in i miljöer och situationer där plagg ofta används enstaka gånger och där man heller inte förväntar sig att hitta just cirkulära och hållbara material och lösningar. Genom att knyta cirkulära koncept till denna typ av plagg skapas en exponeringsyta som kan bidra till förändrade normer och förväntningar kring mode och konsumtion.
Arbetet startade med en workshop där cirkulära designstrategier och metoder utvärderades. För det här projektet valde man att utgå från modedesignern Stina Randestads specifika designmetod som innebär att kombinera elastiska och stela material för att skapa form och uttryck. Mötet mellan det statiska och organiska innebär ett intressant formspråk som skapar en skulptural men samtidigt bärbar design. Pappersgarn och kartong var materialen som valdes då dessa skulle kunna vara cirkulära, samt att båda skulle kunna återvinnas som papper i en monomateriallösning. Pappret som använts i arbetet med projektet har sponsrats av Lessebo Paper AB.
Att kunna återvinna ett plagg i sin helhet förenklar återvinningsprocessen då plagget inte behöver separeras i olika materialkomponenter. Konceptet att skapa ett cirkulärt showpieceplagg i papper visar konsumenter att plagg kan göras i alternativa material och blir ett tydligt exempel på vad principen monomaterial betyder.
Pappersgarn tillverkas av smala pappersremsor som tvinnas till en tråd. Tråden är känslig då den är styv och strukturerad och för att kunna använda ett pappersgarn i en industriell stickmaskin är det viktigt att köra maskinen långsamt samt att sticka med lös spänning på tråden.
Det cirkulära konceptet genomsyrar även pappersplaggets livstid som showpiece. Det är vanligt att showpiece-plagg lånas eller hyrs ut till utställningar och stylister under en begränsad tid från en designer. Det innebär högt slitage på plagget i form av smuts och skador. Eftersom plagget i sin materialkombination och form inte kommer att kunna tvättas ses slitage som smuts som en möjlighet att allt eftersom förändra plagget. Den vita klänningen kan färgas mörkare steg för steg och tillslut helt vara av en mörk kulör.
Att färga eller måla plagget gör också att det ständigt förändras vilket visar att plagg inte behöver vara statiska i sitt uttryck under sin livstid. Förändringen av färgsättning kan skapa ytterligare uppmärksamhet då den första versionen, den helvita, inte går att låna i ett senare skede då den exempelvis har blivit färgad röd. En konstant förändring skapar en potentiell känsla av ”urgency” eller nyfikenhet över vad som ska komma härnäst. Exempelvis kommer stylister/fotografer kanske vilja låna plagget i just ett specifikt skede eller kanske önska en framtida färgsättning.
SWOT
Potentiella värden/nytta
Miljö – Monomaterial erbjuder lättare samt mer effektiv återvinning. Klänningen har designats med cirkularitet i åtanke och har med sitt föränderliga utseende kunnat förlänga användandefasen, en längre användandefas kan potentiellt leda till att färre plagg behövs då användningstiden per plagg ökar.
Kund/Samhälle – Att låta cirkularitet vara ledordet redan i designfasen öppnar upp för nya, mer miljövänliga sätt att arbeta. För kundens del så är det ett mervärde att veta att det man köper eller hyr har designats och producerats med cirkularitet som fokus. I det här exemplet med pappersklänningen skapar själva cirkulariteten en extra dimension då plagget är föränderligt under sin livstid.
Market readiness
