Skip to content

Remake och återtillverkning

Circular Business Toolkitremake
Att skapa ett nytt plagg av ett gammalt, remake/återtillverkning, blir allt vanligare i modebranschen. Fortfarande sker det övervägande med småskalig produktion trots att branschen på många håll uppmärksammat att den linjära ekonomin innebär ett ohållbart användande av naturresurser och stora utmaningar för exempelvis klimat, biologisk mångfald och vattenförsörjning. Att återanvända befintliga material med så högt förädlingsvärde som möjligt är det mest effektiva sättet att stävja detta och börja frikoppla ekonomisk tillväxt från negativ miljöpåverkan. I liten skala skapar återbruket fler arbetstillfällen men för att göra verklig nytta för miljön samt att bli lönsamt måste det skalas upp till större volymer.

Konceptet “closed-loop supply chain” (CLSC) möjliggör en smidigare övergång mot ett mer cirkulärt flöde/värdekedja eller affärsmodell. CLSC är ett system av värdekedjor där tillverkning och återbruk verkar i symbios. Det tar produktens hela livscykel i
beaktning och därför inkluderar man även den omvända logistiken samt de processer som behövs för att behålla produkten inom en värdekedja. Den omvända logistiken i det här fallet innehåller processteg såsom insamling av plagg, ta isär plaggdelar (dekonstruera), inspektion, sortering, rengöring, tillverkning, kontroll och test av ny produkt och så slutligen distribution. Genom att behålla produkten inom en likartad värdekedja behåller också produkten lättare sitt värde, tex kan ett par byxor bli en kjol istället för rivas upp till fyllnadsmassa. Återtillverkat mode kan beskrivas som “plagg som skapats av återbrukat material/tyg från textilindustrin och/eller efter konsumentfasen”.

För att tydliggöra kan återtillverkningen delas in i tre nivåer baserat på materialets skick samt önskad design på slutprodukten. Den enklaste nivån “refurbished” innebär mindre förändringar såsom att byta etiketter, mindre ändringar eller lagningar för att slutprodukten skall upplevas som ny. ”Recouple” är nästa nivå och innebär en uppdatering av plagget där det till exempel får ett nytt broderi, nytt tryck eller ny färg. Den översta nivån, som är mest komplex och resurskrävande, är nivån som kallas ”reconstruct”. Den innefattar isärplockning och återskapande till en helt ny produkt.

SWOT-analys

Potentiella värden/nytta

Miljö – En av grundbultarna inom återtillverkning är dess hållbara förhållningssätt till produktion/tillverkning. Då inflödet av material består av plagg som redan belastat miljön med sin produktion så kan man i bästa fall räkna bort materialets miljöbelastning. Ett mer reellt sätt att räkna vore att dela upp miljöbelastningen från materialproduktionen på de värdekedjor plagget ingår i under sin livscykel. Återtillverkning bidrar således till sänkt miljömässigt fotavtryck och minskad användning av vatten, energi och kemikalier jämfört med att producera nytt. Oavsett hur man ser på det har en återtillverkad eller remake-produkt sannolikt miljöfördelar jämfört med likvärdig nytillverkad produkt.

Kund/Samhälle  – Kunden får ett unikt plagg med potentiellt lika hög kvalitet/höga värde som ett nytt, bonus är att plagget dessutom bidragit till avfallsminimeringen. Plaggen som återtillverkas håller ofta ett lägre pris än ett som är nytillverkat. Fler arbetstillfällen skapas lokalt kring det cirkulära flödet såsom insamling, hantering, tillverkning och distribution. 

Kritiska framgångsfaktorer för uppskalning av återtillverkning

– Sourcing av material: behov att säkerställa stora volymer med hög andel användbart material av god kvalitet för ändamålet, samt att det finns en förutsägbarhet och kontinuitet i tillgången skapar förutsättningar för lönsamhet. Kvaliteten på materialet kan inte bli bättre än det är i den första värdekedjan och är starkt påverkad av den teknik som används vid isärplockning. Själva isärplockningen är tidsödande och arbetsintensiv samt därmed kostsam ur ett ekonomiskt perspektiv.

– Standardiserade och flexibla remake-processer: Genom att strömlinjeforma tillverkningsprocesserna sänks produktionskostnaderna. Att samtidigt kunna göra justeringar på produktnivå inom satta ramar ökar produkternas genomsläpplighet.

– Kunskap och mandat att ta designbeslut, samt samverkan och kommunikation i produktionskedjan: vid tillskärning av material och sömnad kan situationer uppstå där beslut behöver tas som kan påverka slutproduktens funktion och/eller estetik. För att möjliggöra en effektiv produktionsapparat inom remake krävs även i dessa moment ett helhetstänk med fokus på slutprodukten. Detta ställer en annan typ av kunskapskrav på de som arbetar i dessa processer jämfört med vanlig textil produktion. Arbetet underlättas också av möjligheten till snabb kommunikation med designer eller mandat att ta designbeslut.

– IT-system som stödjer iteration av produkter och cirkulära flöden: en flaskhals som driver kostnader för cirkulering av material och produkter är informationshantering. Exempelvis så behöver ett system för rekonditionering av kläder som kräver att information om bland annat varumärke, plaggtyp, storlek och färg matas in manuellt. Om dessa processer kunde automatiseras skulle kostnadernas för processerna kunna sjunka dramatiskt, exempelvis genom införande av digitala produktpass och kompatibla PLM-system (Product lifecycle management) som stödjer produktiteration/förlängd livscykel.

– Värdeskapande för kunden: Företag som säljer återtillverkade eller remake-produkter behöver förstå och bygga sitt erbjudande och affärsmodell utifrån det värde som skapas för kunden.

Innovationsmöjligheter – Skapa nya affärsmodeller kring återbruk. Samarbeten mellan insamlingsorganisationer samt andra tillverkande modeföretag för att säkerställa flödet av material. Utveckla ny teknik för att demontera existerande plagg inför återtillverkning.


Du måste godkänna