Slutseminariet för projektet Conditional Design bjöd på spännande panelsamtal och en mängd olika perspektiv kopplat till ämnet cirkulär ekonomi. Drygt 80 personer deltog på plats i DO-tank Center och digitalt. Samtalen och reflektionerna under slutseminariet ledde till en stor mängd inspiration, idéer och insikter som samlats i en reflektion och slutsats i sju punkter skriven av projektledare Adrian Zethraeus.
1. Rätt design och material till rätt applikation
Man brukar säga att enda gången vi inte interagerar med textil är när vi står i duschen, och då är handduken inte långt borta. Vad detta pekar på är hur många olika användningsområden och behov som textilen är designad för. Därför finns det ingen enkel slutsats vad som är den mest hållbara textila produkten, utan det beror på användningsområde, produktionsmetoder och affärsmodell. För att nämna några perspektiv.
Därför är ändamålsenlighet i produktdesign steg 1, vare sig det handlar om modeprodukter eller funktionsorienterade arbetskläder. Genom att utgå från behoven i hela livscykeln och balansera olika krav mot varandra kan man göra medvetna val och landa i den mest hållbara produkten för det specifika ändamålet.
2. Tänk långsiktigt
På produktnivå blir långsiktighet och strategiskt tänkande viktigt för att skapa produkter som ”låser upp” affärsmöjligheterna i det cirkulära systemet. Att kunna kapitalisera på tjänster, återanvändning och återvinning kopplat till sin produkt blir nödvändigt för att säkra lönsamheten i den cirkulära ekonomin. Potentiellt blir förtjänsten högre sett över tid jämfört med det konventionella sättet att bara tjäna pengar på första försäljningstillfället. Men det öppnar ju också för osäkerheter.
Kommer vi kunna räkna hem den förväntade intjäningen i det cirkulära systemet?
Hur hanterar vi den risken? Både som enskilt företag och som övergripande system?
Genom framtidsadaptiv design kan vi minimera risken för produkter som är oanvändbara på grund av att funktion eller estetik föråldras eller blir omodern. På så sätt blir design ett strategiskt verktyg för att minska risk. Detta är en intressant ansats till cirkulär design och finns att läsa om i den forskning som Tomas Nyström på RISE bedriver (läs mer här).
Hur kan detta appliceras och skalas upp i textil- och modebranschen?
Finansiell risk är ett intressant ämne när det kommer till uppskalning och transformation. Finansmarknaden, som är en hävstång för transformation, är driven av att maximera avkastning av investerat kapital. Förutsägbarhet och riskminimering är nyckelfaktorer för detta, men i ett skiftande landskap är det svårt att avgöra vilken ROI man kan förvänta sig. Därför blir det viktigt att ”spelplanen” nu riggas för att stödja den hållbara omställningen och för detta behövs skarp politik. Hela branschen väntar med spänning på hur den Textila strategin inom EUs gröna giv kommer att se ut och vilka lagar och direktiv den kommer medföra. Vi kan bara hoppas att den kommer bidra till att storkapitalet lättare kan värdera och investera i de innovationer som behövs.
3. Samarbeten
Både uppströms i värdekedjan och på marknaden med kunder och konsumenter blir samarbete och samskapande viktiga nycklar för att landa rätt. Det handlar både om att förstå behoven hos slutanvändaren som att hitta rätt avsättning för den resurs som idag blir avfall. Det handlar också om att all nödvändig kompetens för att genomföra omställning och transformation inte finns på ett samlat ställe utan är en kollektiv kompetens utspridd i systemet. Och det är inte bara befintliga aktörer som behöver samarbeta, innovationer som växer fram behöver också samspela som bitar i den mosaik som omställningen utgör.
4. Det regenerativa perspektivet
Detta är ett perspektiv som vi pratar om för lite. Kanske för att det tar omställningsfrågans storhet och komplexitet till en helt ny nivå som vi inte är vana vid eller särskilt duktiga på att hantera. Oavsett så kommer vi inte runt frågan hur vi får våra resursuttag, exempelvis materialproduktion, att bidra till ett återställande av ekosystemen och värnande av den biologiska mångfalden. Så som vi bedriver textilindustrin idag är polyester ofta den bästa råvaran sett till sammanvägningen av miljöaspekter och ekonomiska kriterier. Samtidigt kan polyester, som är en oljeprodukt, inte bidra till regenerering av ekosystemen, utan det viktiga blir att den kan ingå i ett tekniskt kretslopp där produkters livslängd maximeras och uttjänt material kan fiberåtervinnas. Därför blir det extra viktigt att vi arbetar med ett regenerativt perspektiv när vi utvinner råvaror till naturmaterial. Här är tillvaratagande av svensk ull, som idag inte nyttjas fullt, ut en möjlighet. Idag är den svenska ullen en biprodukt av köttproduktion, men också av ekosystemtjänster som att hålla öppen betesmark. Rätt förädlad har den svenska ullen möjlighet att skapa produkter av hög kvalitet som går att återvinna i flera loopar. Även bomullsodling kan bedrivas med regenerativa principer vilket vi ser exempel på runt om i världen.
5. Kunder och kundbeteende
Även fast vi inte kan lägga ansvaret på kunden att göra bästa möjliga val finns det mycket att önska av kunders beteende som skulle gynna aktörer i det cirkulära systemet. I textilsortering vittnar vi om högkvalitativa märkeskläder i bra skick som behöver kasseras för att givaren sett insamlingsboxen som sin tvättkorg och skänkt smutsiga plagg. Dessa kan inte hanteras av secondhandaktörerna och måste därför gå till förbränning. Här behöver vi förändra synsättet och respekten för textila produkter genom att höja kunskapen och förståelsen för miljöpåverkan från den textila värdekedjan och möjligheterna i det cirkulära systemet. Ett sätt skulle vara att inkludera dessa perspektiv i skolundervisningen och att tänket genomsyrar många olika ämnen. Detta är något som föreslås i en rapport som tagits fram som underlag till Delegationen för Cirkulär Ekonomi av expertgruppen Normskifte, och som kommer presenteras inom kort.
Samtidigt finns behov av beteendeförändringar i andra sammanhang än den privata konsumtionen. Engångsprodukter av textil är fortfarande vanligt inom olika verksamheter och skulle kunna ersättas av mer resurseffektiva lösningar som är lika bra och ändamålsenliga för sin uppgift. Det kräver ett annat synsätt och nya direktiv inom offentlig upphandling.
6. Innovation
Framtidens innovationer behöver vara proaktiva så till vida att de bidrar till framåtsyftande lösningar, och inte bara reagera på uppkomna problem. När vi tittar ner i floran av start-up företag ser vi många exempel på detta, exempelvis kopplat till informationshantering för att främja cirkulära materialflöden. Ett annat exempel är smarta textiler som kan användas för att skapa dynamiska storlekar, d.v.s. plagg som går att justera i storlek och passform. Detta kan innebära att flera användare kan dela på samma produkt eller att behovet av stora lager med många storleksvarianter minskar.
Samtidigt som vi ser många tekniska lösningar ta form saknas fortfarande konkreta innovationer på designsidan, d.v.s. hur vi använder och konfigurerar de olika komponenterna till smarta och hållbara produkter och tjänster. Här finns behov av handbegripliga tips hur man som designer, produktutvecklare eller innovatör kan gå tillväga. För att möta det behovet har Science Park Borås tagit fram ”Designers Toolkit” som ett sätt att koppla ihop ändamålsenlig design av produkter med olika aspekter av affärsmodeller och behovet av omkringliggande infrastruktur och system.
7. Tänkande och ”Mindset Growth”
Utan att bli relativist är det lätt att konstatera att vår verklighetsuppfattning till stor del präglas av invanda sätt att se och förhålla oss till saker och ting. Våra synsätt beror sällan på sakernas faktiska tillstånd och med nya perspektiv kommer nya sätt att tänka och se på både problem och lösningar. Detta kan vi kalla ”Mindset Growth” och häri ligger en viktig nyckel för omställning och transformation.
Ett nyttigt perspektivskifte som kan bli ett ”wake up-call” skulle vara om alla som arbetar inom textil och mode erbjöds praktik vid sorteringsbandet hos aktörerna som idag hanterar de kläder vi gör oss av med, för att själva bevittna och uppleva hur kortsiktiga designval med avkall på kvalitet till förmån för kortsiktiga kostnadsbesparingar förstör möjligheterna till andrahandsförsäljning. Mängder av plagg som samlas in kasseras eller säljs på export på grund av för dålig kvalitet. Risk för noppor, vridning eller andra uppenbara defekter på plagg bidrar därför till ökade kostnader och missade intäkter i plaggets hela livscykel. Vem är egentligen ansvarig för detta ekonomiska slöseri?
Avancerade high-fashion och showpiece-plagg som bärs av kändisar på galor och event fungerar ofta som projiceringsyta för idéer och ideal. Här finns stora möjligheter att ändra på konsumtionskulturer genom att erbjuda och inspirera till nya narrativ. Tänk om snacket inför Lady Gagas eller Lil Nas Xs nästa framträdande inte handlade om vilket nytt plagg hon eller han kommer bära, utan hur plagget kommer att ha förändrats sedan sist?
Utifrån dessa reflektioner vill jag bara skicka med läsaren följande frågor. Vad skulle egentligen krävas för att…
…företag börjar köpa tillbaka plagg för rekonditionering och återförsäljning?
…öka investeringar i mindre och osäkra, men för omställningen strategiskt viktiga, tekniker och bolag?
…vi ska se på begagnade plagg som mer värdefulla än nya, ungefär som vissa konstverk som blir mer värdefulla på grund av sin ålder?
…vi ska börja förhålla oss till produkter som en plattform för tjänster?
…vi ska räkna in produktens totala kostnad i produktkalkylen, inte bara de som uppstår innan första försäljningstillfället?
…vi ska lära av kulturen inom outdoor, där en reva i tyget eller en lagning vittnar om något åtråvärt som äventyr eller djärvhet?
…förtjänsten över tid ska bli viktigare än nästa kvartalsrapport?
Läs rapporten framtagen av circular.fashion på uppdrag av Science Park Borås
Läs TEKOs rapport om kommande lagstiftning som berör textil- och modebranschen
