Antonia Salomè, modedesigner och doktorand vid Università degli Studi di Firenze, har valt att förlägga en del av sin forskning på Högskolan i Borås. Med stöd från NextGenerationEU och i samarbete med bland annat projektet Circular Hub Twin Transition vill hon synliggöra det textila avfallet och utforska nya designlösningar som kan bidra till en mer hållbar modeindustri.
– Jag valde Borås eftersom staden påminner mig om Prato i Italien. Båda är historiska textildistrikt som har varit nav för textilproduktion i sina respektive länder, säger Antonia Salomè.
Hennes forskning inspireras av den rumänska textilkonstnären Marion Baruch, som lyfter fram textilspill som en ofta förbisedd resurs. En central utmaning är att synliggöra avfallet och omvandla det till en värdefull tillgång.
Tillskärning – en kritisk punkt
Antonia Salomès forskning är en del av det europeiska forskningsprojektet Re-Waste, som fokuserar på textilavfallet i produktionskedjan innan plaggen når konsumenten. Under sin tid i Sverige har hon intervjuat olika aktörer för att kartlägga hanteringen av textilspill och identifiera var i kedjan de största utmaningarna finns.
– Det jag har upptäckt är att en stor del av spillet uppstår i tillskärningsprocessen, där tyg ofta blandas med plast och papper, vilket försvårar återbruk, säger Antonia Salomè.
Designens betydelse
En nyckelfråga är hur design och tillskärning kan minska materialsvinn samtidigt som det estetiska uttrycket bibehålls. Genom att redan i designstadiet ta hänsyn till spillmaterial kan tygåtgangen optimeras. Konventionell tillskärning fokuserar på de utskurna bitarna som blir plagget, medan spillet ofta går till spillo.
I samarbete med Jennifer Tengroth, innovationstekniker vid Science Park Borås, har de undersökt hur både mönsterdelar och mellanrummet mellan dem kan tas tillvara. De har experimenterat med hur en läggbild – sättet mönsterdelarna placeras på tyget – kan optimeras för att skapa två produkter i en enda tillskärning.
Med hjälp av programvaran CLO3D har de digitalt testat alternativa mönsterlösningar och optimerat tygåtgangen.
– CLO3D gör det möjligt att prova samma bit om och om igen, men till slut måste man arbeta med riktigt tyg. Bara för att det fungerar digitalt betyder det inte att det fungerar i verkligheten, eftersom sömsmån, tygets fall och passform också spelar in, berättar Jennifer Tengroth.
De har arbetat med lakan som material för att det funnits tillgängligt i stora mängder. Framöver planerar de att testa fler textilier med olika egenskaper för att skapa en bredare stilvariation.
Strategier för framtidens mode
Under sin tid i Borås har Antonia Salomè även hållit workshops för modestudenter vid Högskolan i Borås. Studenterna har fått arbeta med spillmaterial för att utveckla nya produkter och utforska kreativa lösningar.
– Antonias arbete kan bidra till att förbättra textilindustrins hållbarhet genom att utveckla strategier för att minska avfall och maximera resursanvändningen, säger Jennifer Tengroth.
Genom sitt forskningsarbete hoppas Antonia Salomè kunna påverka modebranschen och bana väg för en mer cirkulär och resurseffektiv framtid.
